Du var feber som vakade i den sjukas kropp
Du var hägringen som öppnade sin hemliga källa
Du var den drömlösa sömnen som väckte de döda
Du var den oändliga dagen som släckte alla lampor
Du höll fast vid träden i marken, jag kände ett av dina namn
sänder ut det här: natten är som ett kolbrott där du håller dig klar och gnistrande
som en stjärna i natten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0